Bördan av att bry sig.

Första och kanske sista inlägget jag gör som bloggare?
Allt startade med att jag började på högskolan förra året, allt var trevligt och jag mådde bra.
Fick nya vänner och en av dessa vänner kände jag mig närmare än de övriga.
Efter ca 6månader kände jag att jag hade känslor för denna person, men hon hade pojkvän så höll det för mig själv.
När det senare tog slut mellan henne och hennes dåvarande pojkvän kom känslorna tillbaka lite starkare.
Började umgås mer med henne, berättade saker jag knappt berättat för någon annan och lärde känna henne bättre.
Men hon kunde inte helt släppa sitt ex och han kunde inte helt släppa henne, dom träffades snart igen trots att han sårat henne som ingen annan.
Jag berättade mina känslor för henne utan något gensvar överhuvudtaget, det var nästan väntat från min sida. Visst man hoppades lite men inte mer.
Vi fortsatte att vara vänner, väldigt nära vänner.
Ibland fick mna höra hur bra allt hade varit om hon träffat mig innan sitt ex.
Efter ett tag sa jag till henne vad jag tyckte om hennes ex och att jag inte var den enda som tyckte så.
Hon bröt då kontakten i en månad med sitt ex trots att det var väldigt jobbigt för henne, jag försökte alltid vara där för henne när hon mådde dåligt och behövde prata.
Jag berättade för henne att jag tyckte hon var den bästa tjejen jag någonsin träffat och hur mycket hon betydde för mig. Jag får höra vilken oerhört bra kille jag är och att jag kan få vilken tjej som helst men att det just nu inte funkar för henne.
Jag kan respektera det, det kan jag. Men vet någon hur man håller inne känslor för den där man tror är den rätta?
Trust me, jag är en annars ganska logisk och kalylerande person, så jag slänger inte bara ut mig sånt bara för att.
Har aldrig i mitt 26åriga liv någonsin känt så för en tjej förr.
Hennes ex gick vidare och skaffade sig en annan flickvän, vilket tärde på min vän.
Hon och jag hade en mysig kväll där det blev en gnista mellan oss, kändes hur bra som helst.
Dagen efter pratade vi och hon återigen påpekar att hon inte är redo, hon vill leva livet lite. Hon har bara haft en kille någonsin och ville nu njuta av singellivet.
Jag accepterar även detta trots att det smärtar mig något enormt, speciellt då hon även hintar att det kanske finns en chans för oss i framtiden.
För ca en vecka sedan pratade vi igen, denna gången kände jag mig helt oberörd av allt hon sa. Jag la ut allt som jag kände och tyckte på ett ganska kallt sätt. Berättade att jag kände att nu vet jag inte längre vad jag vill, och att hon inte längre bara kan komma att säga att hon känner något för mig. Även den kvällen gnistar det lite efter ett tag, denna gången ville jag bara ha sex punkt. Inget händer dock.
Dagen efter bestämmer jag mig för att hjälpa henne med hennes dator, hon går och lägger sig igen efter att ha varit uppe i någon timma. Efter en halvtimma kommer hon upp igen och ber mig gå för att hon inte mår bra.
Jag ifrågasätter det men går lagom bittert därifrån.
Senare på dagen ber hon om ursäkt och vi träffas lite senare för att gå på bio.
Hon åker iväg över helgen och det blir iaf en relativt mysigt farväl.
Nu sitter jag sjuk och fundersam över hur vad fan man ska göra. Går i samma klass som henne och hon är min bästa vän men jag orkar inte med alla jävla känslor. Det påverkar mina betyg, mitt sociala liv och min mentala hälsa. Bryr mig alldeles för mycket om henne, och det finns inget mysigare än sena kvällar där vi skattar och tittar djupt in i varandras ögon och njuter av stunden.
Orka....

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0